Funderingar kring skrivandet.

Skrivet den | 14 november, 2008 |

För några år sedan, då jag gick en distanskurs på Bona folkhögskola i Motala, hade jag ett eget skrivarprojekt, en diktsvit med arbetsnamnet Ur askan. Den kurs jag gick var en fortsättningskurs för folk som skrev skönlitterärt, och som var så pass vana vid det att de kunde bedriva skrivandet av ett större litterärt projket, och kritisera andras. Ur askan var inte det projekt jag bedrev inom kursens ramar, utan ett projekt som gick ut på att sudda ut gänserna mellan poesin och prosan. Det gick sådär, vilket jag inte tänker gå in djupare på. Jag vill också minnas att jag under denna tid skrev på något som närmast kan beskrivas som ett försök att skriva musik. Bokstavligen skriva musik. Onomatopoetiskt och rent löjligt. Det är gamla synder.

Men Ur askan, sviten om Fenix, har aldrig riktigt släppt mitt medvetande. Anledningen till att jag inte bedrev den som mitt projekt under studierna var att jag kände att den inte var mogen. Vissa tankar släpper dig aldrig. Jag var då inte redo att tackla ett projket i den omfattningen. Hur tar man itu med en ganska vag vision om Fenix som en symbol för tro och evigt liv, utan att fastna i en förlöjligande parafras av myten, eller ännu värre, en löjlig upprepning av originalet?

Nu har jag tagit tag i projektet igen, vi får se var det bär. Kanske är jag inte mogen än? Kanske blir jag det aldrig!