Jimmy Asklund

Det här blev plötsligt en matblogg. Eller, inte riktigt kanske, men nedan följer åtminstone ett recept på köttbullar i thailändsk röd curry. Detta av den enkla anledningen att vår gode granne Maria efterfrågade receptet efter att jag lagt ut en bild på Instagram.

Jag är inte på något sätt säker på att detta är överesstämmande med hur man lagar maträtten i Thailand, men smakmässigt kommer det mycket nära de rätter vi serverades när vi var där för några år sedan. Man kan förstås variera grönsakerna i såsen som man känner. Exempelvis med broccoli eller annat man gillar.

Köttbullar

• Ca. 400 g köttfärs
• 1 tsk röd currypasta
• En liten bit ingefära, fint riven
• 1 vitlöksklyfta
• 1 ägg
• Ev. lite ströbröd
• Salt
• Peppar

Sås

• 1 röd lök, skivad
• 1 vitlöksklyfta, hackad eller riven
• 1 röd paprika, i strimlor
• 1 morot, skivad i slantar
• 1 burk cocosmjölk
• Två stavar citrongräs
• Ev. lite limeblad, smulat
• 2-5 tsk röd currypasta
• En bit ingefära, fint riven

Till servering

• Ris
• Ev. hackade jordnötter

Blanda ingredienserna till köttbullarna väl och forma stora köttbullar. Stek dem gyllenbruna.

"Svetta” löken i smör i en stor panna eller wok.

Häll med paprikan och fräs en stund.

Lägg i övriga ingredienser. Currypastan doseras efter vilken styrka man föredrar. Koka upp och låt koka en stund (morötterna ska vara nästan, men inte helt, genomkokta). Späd med lite vatten vid behov.

Lägg med köttbullarna och låt småputtra i ytterligare fem till tio minuter.

Lyft ur citrongräset. Servera med ris och toppa ev. med hackade jordnötter.

Jag och min fru har lite skilda åsikter om huruvida riset och curryn ska serveras i separata skålar eller inte. Själv föredrar jag att servera curryn med mycket sås i en skål bredvid och äta med sked genom att plocka upp ris och "doppa" i curryn. Jag vet inte, jag tycker det smakar bättre så helt enkelt.

Även 2012 års bästa låtar är, precis som skivorna, svåra att få ihop i en tiopunktslista.

Här är risken ännu större att jag missat och glömt en uppsjö låtar som släppts 2012.

Nåväl, det är spännande att se att hälften av låtarna kommer från svenska artister, och att en av dem är Petra Marklund vilken jag aldrig hade trott skulle kunna komma in på listan. Det är också spännande att de två hiphoplåtarna och den enda jazzpärlan kommer från svenska artister.

Precis som med skivorna finns det så klart en Spotifylista med låtarna.

1. Emmylou - First aid kit
2. Bloom - Gypsy & the cat
3. Vafan händz?! (feat. Ison) - Grillat & Grändy
4. Chained - The xx
5. Dead souls - Örjan Hultén trio & Johan Berke
6. Höj volymen - Lilla Namo
7. Sanningen - Petra Marklund
8. Five seconds - Twin shadow
9. Teenage icon - The vaccines
10. Get free (Bonde do role remix) - Major lazer & Amber Coffmann

I slutet av varje år är det förstås obligatoriskt att göra ett bokslut över den gångna tolvmånadersperiodens bästa skivsläpp. 2012 utgör inget undantag.

Det är heller inget undantag att årets lista var svår att få ihop. Dels ska man minnas vilka skivor som släppts under det gångna året och som man lyssnat på och älskat extra mycket, och dels ska man på något vis rangordna dem från 1 till 10. Jag har nu äntligen lyckats.

Någorlunda. Tror jag.

De tre högsta placeringarna är jag säker på. Övriga får nog tas med ett par nävar salt.

Precis som tidigare år så samlar Oskar Dahlbom in allas våra listor. Även du bör bidra på oskardahlbom.se.

Som vanligt har jag säkert missat och glömt en hög med skivor som borde ha tagit plats i listan, men jag får leva med det.

Det finns också några exempel där enskilda låtar varit så bra att man blivit besviken när man börjat lyssna på hela skivan och hör vilken skräp det är. Ett exempel är Twin Shadows Five seconds. Ett annat är Gypsy and the cats Bloom. Ett tredje är 2012 års bästa svenska hiphoplåt, Grillat och Grändys Vafan händz?!

Nåväl, min topp tio ser ut som följer. Hela listan finns förstås även på Spotify.

1. Godspeed you! black emperor - Allelujah! Don't bend! Ascend!
2. Mumford & sons - Babel
3. First aid kit - The lion's roar
4. The album leaf - Forward / return
5. Beach house - Bloom
6. Marconi union - Different colours
7. The xx - Coexist
8. Sigur rós - Valtari
9. Of monsters and men - My head is an animal
10. Andrew Bird - Break it yourself

Jag blir så otroligt trött och ledsen på att så många lägger energi på att bli stötta och kränkta av att Disney, helt korrekt, äntligen väljer att plocka bort några av de stereotypa nidbilder av svarta och judar som förekommer i Tomteverkstaden som visas på julafton.

Att man äntligen tar det steget och visar att man har ett ansvar för vilka maktstrukturer man vidmakthåller är uppenbarligen ett så stort ingrepp i svenskens julnostalgi att det skriks vitt(!) och brett om förstörda traditioner. Lättkränkt har fått ett nytt ansikte.

Tänk om någon tycker att vårt supande på midsommar är kränkande, ska vi ta bort den traditionen också?

I framtiden kanske vi inte ens får önska varandra en vit jul.

Du som idag är kränkt av Disneys agerande (och SVT:s och invandrarnas och vilka du mer beskyllt för detta), tänk på att:

1. Disney gör vad de vill med sin produkt. Här handlar det om tre sekunder som klippts bort. Skulle de klippa bort 30 minuter så är det fortfarande deras produkt och deras val.
2. Kultur som krampaktigt håller fast vid maktstrukturer är inte kultur, det är propaganda.
3. Kulturens väsen är att vara föränderlig, utan förändringsbenägen kultur inga kulturella framsteg. Förändring sker ofta i samklang med rådande värderingar. Kultur som krampaktigt motsätter sig förändring enligt ovanstående är inte kultur, det är propaganda.
4. Det här måste sägas, om din upplevelse av julafton förstörs av att du inte får se tre sekunder av gamla unkna stereotyper, ja, då kan du inte ha någon vidare bra upplevelse av julen överlag.

Den här bloggen, jimmyasklund.com, har bitvis blivit frekvent uppdaterad. Bitvis har den stått helt stilla.

Det är väl som med allt annat. Ibland har man tid. Ibland har man det inte.

Ibland (läs: de senaste två åren) har allt mitt skrivande på ett eller annat sätt varit kopplat till arbete. Jag har inte brytt mig om mina egna ord, inga egna texter har producerats. Att klämma fram dem för sakens skull har aldrig riktigt varit min melodi.

Slutet av en era, början på något nytt?

För två veckor sedan gjorde jag min sista dag som digital kommunikatör och community manager på Improove. Arbetsbrist är en farlig sak. Det kan säkert också vara en bra sak, det kan leda till nya starter man så väl behöver och man kan växa som människa. När man precis blivit uppsagd kan det dock vara svårt att tänka positivt.

Jag har så klart haft bra dagar där jag tänkt att det så klart löser sig, dagar då jag blivit kallad till intervju eller där någon visat intresse för min kunskap. Men nånstans är det tungt att förlora sitt jobb, den fasta punkt vid sidan av familjen där man spenderat så mycket tid och delat så många skratt med härliga kollegor.

Någonstans i den ångest och desperation som uppstod i insikten att jag nu var på väg att bli arbetslös insåg jag att jag ville börja skriva något för min egen skull igen.

Min egen blogg, som under åren bytt skepnad både två och fyra gånger, och vars innehåll jag kastat ut fler gånger än jag kan minnas var sedan en tid tom.

Jag ville börja om på nytt med mitt eget skrivande. Jag ville bara skriva och slippa målgruppstänk, slippa tänka på spridning och läsarengagemang. Jag ville bara skriva något, vadsomhelst. Så jag installerade Wordpress som normalt sett alltid är mitt förstaval. Men sedan hände inte så mycket. Jag orkade inte.

Jag orkade inte hålla på med teman hit och dit och inställningar fram och tillbaka bara för att få skriva lite. Bloggen stod därför tom.

Gud öppnar en dörr och öppnar samtidigt en annan.

Så fick jag ett nytt jobb. Min förra kollega, Hanna Karlsson, som liksom jag blivit uppsagd från Improove men slutat en månad tidigare, blev erbjuden ett deltidsarbete på Gemensam Framtid som hon sedan tackade nej till eftersom hon blivit erbjuden en heltidstjänst på Barnens bokklubb. Hanna rekommenderade mig (det är jag väldigt tacksam för), och numera är jag anställd av Gemensam Framtid på 50%.

Tanken om att hitta tillbaka till det egna skrivandet är dock fortsatt stark, och jag hoppas härmed kunna hålla det uppe på ett eller annat sätt. Bloggen är uppsatt på tjänsten Scriptogram som är lika enkel som genial. Man skriver sina poster i språket Markdown och de små textfilerna sparar man i en särskild mapp i Dropbox som sedan synkas mot sajten. När det finns nya textfiler i mappen publiceras de på sajten. På detta har jag bara lagt till Facebooks kommentarsfunktion. På detta sätt kan jag fokusera på texten fullt ut, bara skriva. Och skriva.

• #bloggande
• #skrivande
• #scriptogram
• #jobb
• #gemensam-framtid